TAL FÖRSTA MAJ 2002
av
Pelle Månsson

DEMONSTRANTER OCH VÄNNER!

Det gäller att förstå och komma ihåg att nedskärningarna i den offentliga sektorn i vår kommun och i landet i stort inte är någon tillfällighet eller något nödtvunget och ödesbestämt utan att de beror på politiska beslut fattade av dem som har den politiska makten.

Sverige är i dag som land rikare än någonsin - men landets rikedomar fördelas allt mer orättvist.

Om detta och om den allvarliga situation som nu råder i världen gäller det att tala klart och tydligt och inte mumla i skägget. För talar vi inte tydligt eller tagit till vana att stryka Makten medhårs så kommer det hela snart att sluta mycket illa.

Vi måste försöka se på verkligheten som den verkligen är trots alla dimridåer och göra något åt situationen innan det är för sent. Ty vår demokrati och vår frihet är nu hotad i grunden.

Jag får ofta frågan varför vi i SAFE inte ställer upp i riksdagsvalet. En del tycks faktiskt på allvar mena att vi skulle göra oss bra i riksdagen också. Men jag brukar svara att samtidigt som allt fler viktigheter i livet avgörs i våra kommuner så tycks regering och riksdag i allt större omfattning ha abdikerat från makten och överlåtit det mesta av bestämmandet till EU och byråkraterna nere i Bryssel. - Och detta - hör och häpna - utan vapenhot eller hot om långvariga bojkotter eller utpressning! Nog är detta märkligt. Och var skulle vi få pengarna ifrån till en riksdagsvalskampanj? Och vilka andra än vanligt, enkelt och fattigt folk skulle vilja sponsra oss? En sådan valrörelse kostar i dag oerhört mycket och de resurserna klarar vi inte av att samla av egen kraft.

Normalt så borde fackföreningarna stödja oss eftersom SAFE är det parti som tydligast och mest konsekvent stött facklig verksamhet och fackliga ambitioner i kommunen genom åren.

Sedan förra valet 1998 har Socialdemokraterna, Center- och Folkpartiet tillsammans haft makten i vår kommun. Socialdemokraterna valde att samarbeta högerut med stöd av Vänsterpartiet trots att SAFE och (s) tillsammans har majoritet i kommunfullmäktige. Eftersom man inte deklarerat något annat så är det väl rimligt att räkna med att det här samarbetet också kommer att fortsätta efter nästa val. Detta bör innebära att om man röstar på Socialdemokraterna i kommunvalet så röstar man också på Centern och Folkpartiet och i praktiken på en fortsatt borgerlig nedskärningspolitik. Eller? För ingen tror väl att (c) och (fp) stödjer (s) utan att få något i gengäld.

Röstar man däremot på SAFE så röstar man garanterat för en traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik. Så enkelt är det egentligen. Det är faktiskt bara att välja vilken politik man vill ha. SAFE har konsekvent motarbetat den borgerliga nedskärningspolitiken i alla år.

Vi är en fri och självständig organisation. Ett parti som hålls samman av medlemmarnas och sympatisörernas engagemang för en jämlik, rättvis och solidarisk samhällsordning.

Vi delar den ärliga arbetarrörelsens grundläggande värderingar och vi vägrar konsekvent att ställa upp på de nedskärningar av samhällsservicen för vanligt folk som nu pågår och som är följden av EU-anpassningen och regeringens högerpolitik.

Marknaden och EU-systemet är enkelriktat och innebär bara överföringar av standard och köpkraft från de fattiga till de rika. Aldrig tvärtom.

Allt fler rapporter beskriver allvarliga brister inom äldre- och handikappomsorgen. Bristerna har blivit en del av vardagen för vårdpersonalen och ansvariga politiker i kommunerna. På många håll verkar man ha vant sig vid och tolererar en allt mer utarmad livskvalitet för de äldre och handikappade. Det handlar om brister vad gäller bl. a hälso- och sjukvård, social samvaro, aktivering och utevistelse. - Så här får det bara inte gå till!

De politiker som har etablerat sig i regeringen och riksdagen verkar inte förstå vad som händer ute i kommunerna eller så vill de inte förstå. Göran Persson och hans ministrar agerar gärna statsmän i EU, men när det handlar om välfärd eller arbete i vårt eget land så har de inte mycket att komma med. Marknaden bestämmer och politikeretablissemanget gör som de blir tillsagda. Det må handla om att sälja ut statliga företag, att privatisera offentlig verksamhet, luckra upp arbetsrätten eller att förskingra löntagarnas pensionspengar genom aktiespekulation.

Vi har fått en regering som slår det mesta vad gäller svek mot folket och arbetarklassen, feghet och anpasslighet gentemot och till det internationella Kapitalet och krigshetsarna i Washington, London och Tel Aviv. För min egen del kan detta eländiga etablissemang, som valts till makten fara och dra all världens väg. Jag ser inte längre någon skillnad mellan Moderaterna och Socialdemokratin i regeringsställning. Den välfärd som dagens pensionärer till stor del varit med om att bygga upp, monteras nu ner mer och mer. I dag när många äldre skulle komma att ha nytta av sjuk- och äldrevård så påstås det att resurser saknas. Detta är en stor skam! Det är inte resurserna som saknas utan det är modet att fördela dem rättvist som inte längre finns.

Genom personalminskningarna så drabbas också den kvarvarande personalen. Sjukskrivningar och utslagning blir följden av en orimlig arbetsbörda.

Kapitalets vinstintresse ska nu in även inom vård och omsorg främst - genom utförsäljningar och privatiseringar.

Skattesystemet har gjorts om för att passa de redan besuttna liksom pensionssystemet. Förmåner, orimligt höga löner, fallskärmar och väl tilltagna av-gångsvederlag har blivit vanligare. Till detta finns det pengar men inte till-räckligt för vård, omsorg, skola och det sociala området. Då saknas resurser!

I stället för nedskärningar för de sämst ställda så menar jag att det vore rimligt om en s. k. arbetarregering idag gav sig tid att diskutera frågan hur vi åter ska resa kraven på att förstatliga och monopolisera exempelvis banker, försäkringsbolag, Pos-ten, Telia, SJ och elbolagen för att ge medborgarna här i landet en service och trygghet värd namnet men också ta upp nödvändigheten av att låta samhället - temporärt - eller för gott äga flera av våra basindustrier för att rädda jobben kvar. Gislaved, Silverdalen och Degerfors till åminnelse.

Hur kan det ha blivit så här uselt? Sverige är alltsedan mitten av 1970-talet ett land i utförsbacke. Det land som en gång var det rikaste och jämlikaste håller på att bli ett land som andra i Europa - samma höga arbetslöshet, tydliga klassklyftor, ökande brottslighet, nyfascism och tystnad om de stora EU-ländernas fortsatta koloniala övergrepp.

*

Vi var på väg mot en rätt mänsklig ordning i landet när reaktionen slog tillbaka. SAF och Industriförbundet tog sig samman. Med hjälp av de ekonomiska och politiska makteliterna och deras tidningar har under ett par decennier en av de mest omfattande omfördelningsprocesser i vår tid genomdrivits. Från arbetare och vanligt folk till storfinans och förmöget folk.

I detta har man haft god hjälp av socialdemokrater som eftersträvat att anpassa Sverige till EU. Kjell-Olof Feldt, Carl-Johan Åberg, Allan Larsson och Bengt Dennis har spelat viktiga roller i den utvecklingen. Utan deras medverkan hade högerkrafternas drömmar inte kunnat förverkligas i det tempo som skett. Men även i stort så har det skett en revolutionerande högervridning bland de socialdemokrater och "släktingar" som befolkar departement, förvaltningar och det socialdemokratiska partiets ledning. Socialistiska ambitioner, fantasirikedom och idealitet har med tiden snarare blivit en belastning än en tillgång. I dag tänks knappast en enda socialistisk tanke i kanslihuset.

För att kunna genomföra den eftertraktade samhällsförändringen så spreds myter om kriser i samhällsekonomin som inte hade någon grund i verkligheten. En s. k. "saneringspolitik" kunde motiveras och genom språkliga dimridåer så kunde det verkliga syftet döljas. Den att befria kapitalisterna från eftergifter och sociala hänsynstaganden, som de tidigare hade tvingats till. Nya begrepp myntades; globalisering och internationalisering, tillstånd som sades kräva samma beska medicin för folkflertalet. Dessa begrepp haussades upp till epokförändringar enbart för att inbilla folk att nedskärningspolitiken måste fortsätta. De politiker som villigt spelat med i den här utvecklingen har under resans gång fått se hur politikens villkor har förändrats. Men få har protesterat!

Vi har fått se hur en socialdemokratisk regering i en era av intensiv globalisering lyckats med bedriften att lämna över själva bestämmandet till EU, USA och NATO och samtidigt förskingra det mesta av folkets gemensamma egendom utan att detta resulterat i någon större reaktion från medborgarnas sida. Nog är detta märkligt?

*

Det fanns en gång ett Sverige som var annorlunda och som ville hjälpa till att förändra världen. Något att vara stolt över. Så är det inte längre. Vår utrikespolitik var global och gav röst åt de fattiga och förtryckta och inte snävt europeisk och provinsiell i sitt sätt att se på omvärlden som i dag.

När Göran Persson och Anna Lindh talar i utrikespolitiska frågor så låter det som ett eko av Bush eller Blair. Det är i varje fall inte längre Sveriges egen röst som talar. Vår utrikespolitik har i globaliseringens tidevarv degraderats till ett simpelt svansviftande inför EU-etablissemanget och USA:s regering. Vår undfallenhet gentemot Sharon-regeringens skamliga förtryck av palestinierna är beklagansvärd. Det hela är djupt tragiskt. Nu är det inte bara USA och Israel som är vår tids skurkstater. De gamla kolonialmakterna har inte heller de varit några fredsänglar.

Men USA är tveklöst en av de allra största skurkarna. Övergreppen på länder och folk över hela världen är otaliga och väldokumenterade - från traditionella militära angrepp som på Vietnam och Jugoslavien till oräkneliga CIA-aktioner och gangsterliknande ekonomisk utpressning, sanktioner och bojkotter. De pengar som USA satsat i u-hjälp har mestadels gått till att understödja odemokratiska och korrupta regimer eller till att slå ner socialistiska yttringar varhelst dessa uppstår i världen.

I dag när fegheten breder ut sig bland skrivande människor här i landet och när ytterst få på allvar vågar kritisera USA eller "vännerna" inom EU så tycker i varje fall jag att det är rätt tid att berätta om de här ländernas mörka och folkmordsbesudlade 1900-talshistoria. Det är speciellt viktigt när CIA och NATO skärper kontrollen över vår egen försvars- och utrikespolitik och styr våra media. Det gäller att rida spärr mot den här utvecklingen som allt tydligare hotar demokratin.

*

EU är ett stormaktsbygge och menat som en bastion till försvar av de marknadsli-berala värdena. Till detta har Sverige anslutits under former som varit grovt mani-pulativa,. Nu hotar EMU- anslutningen som är steg nummer två i denna process.

EMU-anslutningen måste stoppas till varje pris. Denna är den slutgiltiga avlivningen av demokrati och folkstyre under överskådlig tid.

Vi har en grundlag som ska vara ett värn för det nationella självbestämmandet. Men vid EU-inträdet 1995 så ändrades grundlagen så att Sverige kunde överlåta frågor som rör persontransporter, jordbruk, miljö och handel. Ett överlåtande som redan är genomfört.

Nu ska slakten på Sveriges grundlag fortsätta. I princip ska alla frågor utan undantag kunna överföras till EU utom beslutanderätten som rör statsskicket. Detta innebär att EU bestämmer över Sveriges utrikespolitik, säkerhetspolitik, rättsfrågor, skatter, välfärdspolitik, familjerätt, polis och militär. I praktiken kan Sverige avskaffas om en tillräcklig majoritet av politikerna så vill.

Så här eländigt är det och då hjälper det inte att vi i SAFE kommer att göra allt vi kan för att hindra framväxten av den odemokratiska EU-staten. Det vill till en verklig folkresning för att vi ska kunna hindra den här utvecklingen.

Det är viktigt att ta del av och lära av historien. Hur ska vi annars kunna förstå nedskärningarna i Sverige och vår egen kommun och koppla samman dem med EU-politiken? Hur ska vi annars kunna avslöja att den s. k. saneringspolitiken var en systemförändring och en anpassningspolitik beställd av EU-byråkratin och Europas storfinans? Hur skulle vi kunna förstå vad som hände på Balkan när NATO och domstolen i Haag skriver sin egen historia som passar USA och de stora EU-länderna? Vi måste med nödvändighet lära oss mer om EU-ländernas nykoloniala ambitioner i området och den tyska säkerhetstjänstens undergrävande verksamhet i det forna Jugoslavien och de verkliga orsakerna till den Jugoslaviska Federationens sönderfall. Gör vi inte detta så fattar vi ingenting. Ty så ensidig och partisk är rapporteringen därifrån.

I dag kan vi konstatera att EU:s verklighet till punkt och pricka blivit just den som vi inom EU-motståndet varnade för inför folkomröstningen. - Den omfattande militariseringen, raserandet av välfärden och den svenska alkoholpolitiken, människohandeln, prostitutionen och kvinnoförnedringen, otryggheten och försämringar av arbetsmarknadslagarna, den ökande kriminaliteten, drogmissbruket, Odemokratin och smusslet för att bara nämna några av de uttryck som EU-systemet tagit sig och som vi fått på köpet genom EU-medlemskapet.

*

Som jag tidigare berättade så har Socialdemokraterna, Centern och Folkpartiet haft makten i vår kommun. Det som främst kännetecknat de här partiernas politik är fortsatta nedskärningar inom skola och förskola och inom äldre- och handikappomsorg. Under perioden har statsbidragen urholkats och skatteinkomsterna har inte räckt till för att behålla samma kvalitet inom skolan och omsorgen som för fyra år sedan. Barn och utbildningsnämnden och omsorgsnämnden har visserligen fått ökade anslag i kronor och ören men den här ökningen har inte räckt för att täcka de kostnads- och löneökningar som varit.

Följden har blivit att personaltätheten har minskat och det har inte gått att upprätt-hålla standarden på vården och i skolan trots personalens ansträngningar. Arbetsskador och utbrändhet har drabbat många även i vår kommun. Vi har föreslagit skattehöjning för att klara av den här situationen. Ett tveksam instrument kan man tycka om man ser på det i ett jämlikhetsperspektiv, men det enda som finns att tillgå om man radikalt vill förbättra förhållandena. Men förslaget att höja kommunalskatten något röstades ner i fullmäktige.

Vi har också lagt förslag om färre kommunalråd och minskat partistöd för att klara situationen, men inte heller detta fick stöd av de andra partierna. Vi föreslog också en opartisk utredning för att ta reda på hur Nässjös äldreomsorg hade ut-vecklats över tiden. Men inte heller detta intresserade de andra partierna.

De styrande i Nässjö anslår medvetet för lite pengar till äldre- och handikappomsorgen. Från SAFE har vi föreslagit mer personal så att man ska hinna med att aktivera och gå ut med de gamla i större utsträckning och inte minst få mer tid att samtala och lyssna.

I skolan är situationen lika besvärlig. Lärarfacken har räknat ut att det behövs ytterligare 61 miljoner i anslag för att komma upp till tidigare standard. Från SAFE har vi kontinuerligt påpekat de stora bristerna i skola och förskola utan att få det minsta gehör från majoriteten.

Det gick bra för vårt parti i förra valet. Vi blev det näst största partiet. Bara social-demokraterna är större. Det finns inget som pekar på att det skulle behöva gå sämre i höstens val. Vi har drivit en konsekvent och bra politik under den här valperio-den.

Men ändå gäller det för oss alla att vi gör vårt bästa i det kommande valarbetet. Inget blir bra av sig själv. Ett ännu bättre valresultat för SAFE i kommu-nalvalet kommer naturligtvis att påverka politiken i solidarisk och jämlik riktning - inte bara inom vår egen kommun utan även ge eko i landet i stort.

Hur som helst så tänker vi fortsätta att driva vår orädda och lokalt förankrade politik. Vår främsta uppgift är att slå vakt om och återupprätta välfärdssamhället. Vi kommer oförtrutet att fortsätta vårt arbete för en bra barnomsorg och skola och vi ska skärpa vår kamp för att de äldre, sjuka och handikappade ska få den omsorg och trygghet som de behöver. Miljöfrågorna kommer vi inte att glömma och vi ska göra allt i vår makt för att Sverige ska lämna EU.

Vi kommer aldrig att hålla tyst om orättvisor, svek och toppstyre varhelst dessa företeelser dyker upp. Vi är inte till salu och kommer aldrig att bli det.

I Sverige har vi råd att erbjuda alla medborgare ett gott liv. Det som hindrar är det etablerade EU-systemet, det kapitalistiska egenintresset och det politiska etablissemanget som sätter storfinansens väl före folkets.

Likt föregående år ska jag avsluta det här första majtalet med lyrik. Jag har valt två dikter - inte av en slump eller för att de är arbetardikter - utan för att de är mycket angelägna och passar i tiden. Den första har Mads Rydman skrivit och den heter Mitt i det korta språnget. Den andra är författad av Werner Aspenström och heter Hjältarna. I övrigt vill jag tacka för att ni har lyssnat.

*


Mitt i det korta språnget
Lille Assam från det stora flyktinglägret Sabra lyfter försiktigt upp höger fot för att inte trampa på de dödas blod. Lille Assam vet att det levrade blodets hinna kan spricka och då uppstår en hemsk stank, som bara spy-flugor älskar och finner näring för sina liv i.
Det här har Assams storebror berättat, innan hans kropp slogs omkull och stannade för all tid i sin evighet.
Assam vet hur man hoppar över krigets likfläckar. Kriget har lärt Assam nästan allt som man ska veta som flykting.
Nu ska Assam hoppa, och mitt i språnget exploderar hans huvud, upp-hunnet av maktens knutna näve. Blodet stänker och rinner som en strilande lögn utefter hans kropp.
Lögnen flödar och sväller inom oss, så att ingen av oss kan tala sanning om det lilla språnget över krigets likfläckar. Maktlöst vet språket inom oss att kriget pågår ständigt i alla flyktingars riken.

Mads Rydman
 

*


Hjältarna
I den tiden skall du möta
skaror av övergivna kvinnor
utav alla åldrar och folkslag
och alla höljda i dok och i tårar
medan långt borta på galaktiska slätter
deras älskade slåss för den seger
som ingen längre skall nå
okuvligt, sammanbitet
stridande ännu som skuggor

Werner Aspenström

 

 

 

Tal av Pelle Månsson
vid SAFE:s
1-majfirande 2002
i Centralskolan, Nässjö

 

 

 

 

Upp till kamp emot kvalen! Sista striden det är! Ty Internationalen åt alla lycka bär!