Tal vid SAFE´s 1:a majfirande 2018.

Förstamajfirare –

För två år sedan trodde jag inte att SAFE år 2018 skulle kunna fira 1:a maj här i Centralskolan. Men här är vi idag och vi i SAFE vill, i likhet med många Nässjöbors vilja, att Centralskolans nuvarande lokaler ska fortsätta användas till utbildningsverksamhet – för vuxna eller unga.

För fem år sedan – år 2013 – beslutade kommunfullmäktige om framtidens grundskola, som drevs igenom av socialdemokraterna och moderaterna. Redan innan beslutet var många pedagoger och föräldrar kritiska till otillräckliga undervisningslokaler och för stora avstånd mellan skolor och bostadsområden. Sedan dess har kommunen haft en kraftig elevökning – från 3 200 till 3 750. Ganska snart visade det sig att pedagoger och föräldrar hade rätt i sin kritik och den politiska majoriteten borde för ett 2-3 år sedan tagit ett nytt helhetsgrepp om grundskolans behov. Idag har grundskolan större problem än någonsin med otillräckliga undervisningslokaler och anslagen till den dagliga undervisningen i klassrummen krymper. SAFE anser att lärartätheten måste öka och det är extra viktigt i lågstadiet för att ge grunden av olika delar i matematik och svenska. Det minskar behovet av extra stöd och resurser senare i elevernas skolgång.

”Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar”.

”Verksamheten ska utgå från en helhetssyn på barnet och barnets behov samt utformas så att lek, omsorg, utveckling och lärande bildar en helhet”.

Dessa citat är ifrån förskolans läroplan (Lpfö 98/10), som alla förskolor enligt lag är ålagd att följa. Men har Nässjö kommuns förskolor förutsättningar att lever upp till dessa mål med upp till 22 inskrivna barn per avdelning?

Olika forskare har studerat barn i förskoleåldern avseende bl.a. barns välbefinnande, språk och kommunikation, samspel mellan barn. Forskningsresultaten visar att det i stora barngrupper är svårt för pedagoger att se till varje enskilt barn.

Samspel mellan barn i stora grupper kan bli sämre än mellan barn i mindre grupper. När barngrupperna blir för stora uppstår fler konflikter mellan barnen och personalen har inte möjlighet att hinna se och ingripa. Interaktionen och samspelet mellan barnen kan bli negativ där de starka barnen dominerar och de svaga barnen får stå tillbaka.

Forskning visar även att barns kommunikation och språk påverkas negativt i stora barngrupper. Det kräver tid att lyssna till barnen, hur de upplever sin egen situation, att ta del av deras egna erfarenheter och deras berättelser. I stora barngrupper blir det svårt att hinna lyssna till alla barn.

Den livliga miljön som uppstår då barngruppernas storlek ökar, påverkar barnen negativt och då speciellt barn i behov av särskilt stöd. Om den omogna hjärnan utsätts för väldigt mycket intryck samtidigt, kan det leder till att barnet blir okoncentrerat.

Nässjö kommuns förskolor har idag som sagt upp till 22 barn inskrivna per avdelning. Med så stora barngrupper ger vi inte personalen möjlighet att följa förskolans läroplan.

SAFE anser att Nässjö kommun snarast måste närma sig Skolverkets riktmärke för barngruppens storlek i förskolan, som för åldern 1-3 år är 9–12 barn och för åldern 4–5 år är riktmärket 12 – 15 barn. Det har avgörande betydelse för barnens utveckling i resten av deras liv.

Nässjö kommun sålde ut hela fastigheten Parkgården för för några år sedan. Prislappen blev 55 miljoner – för ett stort tillagningskök med tillhörande restaurang, 82 seniorlägenheter, stora aktiveringslokaler, 42 äldrehemsplatser, stora arbetslokaler, ett parkeringsdäck, tvättstugor, stora förrådsutrymmen, en bowlinghall med tillhörande serveringsyta/omklädningsrum samt träningsanläggningen Hälsokällan. I prislappen ingick även tomten i innersta stadskärnan. Hela fastigheten var sannolikt värd några hundra miljoner, men den politiska majoriteten ville slippa renoveringskostnaderna så fastigheten såldes ut. Det var en dålig affär. Träningsanläggningen Hälsokällans lokaler, som används av kommunanställda för träning och friskvård, ska nu renoveras och anläggningen stängas. SAFE kräver att Hälsokällan efter lokalrenoveringen åter ska öppnas, till nytta för alla kommunanställda.

Omkring år 2008-2011 genomförde många kommuner kraftiga avgiftshöjningar för olika insatser inom äldreomsorgen. Nässjö kommun höjde avgifterna kraftigt år 2011-2012 till 626 kr per månad för hemsändning av mat, till 313 kr per månad för hemhandling, till 252 kr per månad för trygghetslarm och till 313 kr per timme för personlig omvårdnad. Ett abonnemang på alla måltider kostar 4 045 kr per månad, som kan jämföras med konsumentverkets beräknade livsmedelskostnader för en pensionär på 2 120 kr per månad. Mindre än en tredjedel av dessa omsorgsavgifter kan betalas av de äldre. Avgifterna måste därför sänkas kraftigt inom äldreomsorgen. Det skulle inte ha någon större ekonomisk betydelse för kommunen, men det skulle minska risken för att pensionärerna med lägst inkomster blir avskräckta av de höga avgifterna.

I våra olika kommundelar behövs c:a 150 senioranpassade hyresrätter med normal hyresnivå och tillhörande mötesplatser. Anpassade bostäder för äldre skulle spara mycket tid inom hemtjänsten och höja livskvalitén för äldre. Det skulle också frigöra villor/radhus till yngre familjer.

När SAFE i år går till val vill vi tydligt redovisa våra vallöften. Minskade barngrupper och fria pedagogiska måltider i förskolan, tillgodose behoven av tillräckliga undervisningslokaler och ökad lärartäthet i grundskolan , kraftigt sänkta omsorgsavgifter, ökad tillgång till senioranpassade hyresrätter med normal hyresnivå i våra olika kommundelar.

Som Nässjöbo vill jag säga några ord om planerna för höghastighetståg mellan Sveriges storstäder som skulle kosta gigantiska summor. Att samhällsnyttorna inte uppväger kostnaderna har fem orsaker. Den första är de enorma kostnaderna som är beräknade till hela 300 miljarder. Den andra orsaken är att resandemängderna med långväga järnvägstrafik är små jämfört med regionalt resande, alltså de vardagliga pendlings-, tjänste- och fritidsresorna. Tredje orsaken är att de regionala resorna är avgörande för arbets- och bostadsmarknaderna, som i sin tur är viktiga för ekonomisk tillväxt. Det finns gediget stöd i forskningslitteraturen för att hög tillgänglighet i lokala arbetsmarknader gynnar sysselsättning och produktivitet. Vill man förbättra bostadsförsörjning, sysselsättning och ekonomisk tillväxt är det alltså lokalt och regionalt resande man ska underlätta. Den fjärde orsaken är den fördelningspolitiska profilen: nyttorna med höghastighetståg tillfaller i hög grad höginkomsttagare, medan vanliga människor får sina dagliga restider kortade genom satsningar på snabbare lokal kollektivtrafik. Det femte orsaken är att klimateffekterna är försumbara. De klimatpåverkande utsläpp som bygget av banorna genererar är så stora att nettoeffekten blir ökade klimatutsläpp. Av bl.a. dessa fem orsakerna säger SAFE nej till satsningar på höghastighetståg mellan våra storstäder.

I går morse meddelade regeringen att besparingskraven slopas för LSS-utredningen där rätten till statlig assistansersättningen ingår. Lagstiftningen bakom assistansen är en rättighetslag för funktionshindrade (LSS), som infördes år 1994. Den statliga ersättningen är till för dem med hjälpbehov över 20 timmar per vecka och kommuner ska stå för assistansen för dem med mindre behov än 20 timmar/vecka. Mellan år 2000 och 2015 fördubblades utgifterna från knappt 14 till 29 miljarder kronor, om kommunernas och statens kostnader läggs samman. Den statliga assistansersättningen, den större delen, ökade från drygt 11 till nästan 25 miljarder under samma period.

Inför 2016 uppmanade därför regeringen Försäkringskassan att bidra till att minska assistans-kostnaderna. Samma år minskade utgifterna för den statliga ersättningen från 25 till 21,5 miljarder.

I januari 2017 hade cirka 14 800 statlig assistans, cirka 1 300 färre än 2015. Hundratals personer som tidigare har fått ersättning för stora hjälpbehov har fått den indragen eller reducerad, med allvarliga följder för dem själva och anhörigas liv. För dessa nedskärningar har regeringen fått medveten och hård kritik ifrån handikapprörelsen och deras kamp har nått en viktig delseger när nu regeringen slopar besparingskraven för LSS-utredningen.

Men är kostnadsutvecklingen för LSS så dramatisk som påstås när kostnaderna har fördubblats mellan åren 2000 till 2015? Mitt svar är nej, för under dessa 15 år har Sveriges befolkning ökat med drygt 1 miljon, personer som fyllt 65 år har fått rätt att behålla beviljad assistans och medicinska framsteg har gjort att fler funktionsnedsatta lever längre. Assistansreformen har gjort det möjligt för många funktionsnedsatta att komma i arbete och egenförsörjning. Många kan genom assistansyrket utföra viktiga arbetsuppgifter och bidra med skatteintäkter. Assistansreformen är jobbskapande i dubbel bemärkelse och den avlastar våra socialförsäkringssystem.

Det är fel att ställa kostnaden för personlig assistans mot övrig välfärd. Eller kostnaden för äldreomsorg, grundskola, förskola mot övrig välfärd.

Det är däremot rätt att ställa kostnaderna för de allra rikastes subventioner, skattelättnader och skatteflykt mot den generella välfärden. Sverige är rikare än någonsin och det är enbart genom att lyfta fram behovet av en ekonomisk omfördelning som välbehövliga sociala reformer kan försvaras.

Sverige har råd med en generell välfärd!

Tack!

Anders Hansen