I samband med att moderaterna i Nässjö presenterade sitt kommunala valprogram passade (m)-företrädarna Andreas Karlgren och Karl-Gustav Högberg på att kritisera oppositionspartiet SAFE istället för att kritisera de tre partier - socialdemokraterna, centern och folkpartiet - som har haft makten i Nässjö de senaste fyra åren.

Detta är ett synnerligen märkligt agerande, men det visar ju klart och tydligt att (m) i Nässjö egentligen inte är ett allvarligt menat oppositionsparti till den regerande partitrojkan i Nässjö! Intressegemenskapen med Phalén (s), Persson(c) och Wattwil (fp) är i de allra flesta frågor grundmurad. Det visar att SAFE är det enda egentliga oppostionspartiet i Nässjö kommun!

Beklämmande är att man strör klyschor som "populism" och "missnöjesparti" omkring sig när man kritiserar SAFE istället för att debattera de egentliga sakfrågorna, såsom skolan, äldre- och handikappomsorgen, färdtjänsten, miljöfrågorna m.m. Det är en dålig debattstil som bara skapar ointresse och politikerförakt från väljarnas sida!

Vad gäller ordet "populism" är Högberg och Karlgren liksom många andra okunniga om ordets egentliga innebörd. Ordet kommer från latinets "populus" som betyder "folk". Populistisk betyder alltså folklig och i den meningen kan man kanske säga att det stämmer för SAFE:s del; vi lyssnar och tar till oss vad folket i kommunen tycker! Motsatsen till populism kan sägas vara elitism. dvs några som bara torgför den härskande elitens krav; såsom sänkta skatter! Detta gäller ju inte minst ett elitistiskt parti som (m), som i grund och botten är det parti som genom alla år har varit ett språkrör för överklassen i landet.

I en annan mening kan populism betyda att man lovar väljarna allt möjligt utan att ha någon täckning för det. I denna mening stämmer i så fall begreppet väl överens med moderaternas politik. På riksplanet vill man ju genomföra gigantiska skattesänkningar, samtidigt som sjukvård, skola, polis och militär ska få mera resurser! Självfallet är detta något som inte håller; det blev svenska folket varse under Carl Bildts högerregering 1991-94!

SAFE talar däremot tydligt om hur vi vill finansiera ökade resurser till förskola. skola, äldre- och handikappomsorg - vi vill höja kommunalskatten med 70 öre. Att gå till val med krav på skattehöjning är inte särskilt publikfriande, men vi är ärliga inför väljarna och ger dem ett klart och tydligt alternativ inför valet; - antingen höjs skatten eller så fortsätter nedskärningarna i oförminskad takt!

"Missnöjesparti" är också en klyscha som ofta används utan att vederbörande tänker på vad den egentligen betyder. Ett parti som är i opposition till de makthavande har andra idéer om hur politiken bäst ska föras. Man är ju då knappast nöjd med den politik som förs - och i den meningen är både SAFE och moderaterna (om nu oppositionen är allvarligt menad) "missnöjespartier". I annat fall kunde man ju lika gärna packa ihop och lägga ner sitt parti!

SAFE är mycket kritiskt till den högerpolitik som moderaterna står för, och som det senaste årtiondet har förts av både borgerliga och socialdemokratiska regeringar. Denna politik har inneburit privatiseringar och utförsäljningar av av vår gemensamma egendom, nedskärningar inom omsorg, skola och sjukvård, försämrade pensioner, hög arbetslöshet och ökade klyftor i samhället.

Vi i SAFE har konsekvent stått för en traditionell socialdemokratisk välfärdspolitik - höga skatter och samtidigt tillräckliga resurser för att garantera alla barn och ungdomar en bra uppväxtmiljö och utbildning och att alla kan få den sjukvård och omsorg som man behöver och har rätt till! Den politiken kommer vi att fortsätta att kämpa för!

Tyvärr fortsätter Anders Karlgren (m) med sin dåliga debattstil gentemot SAFE. Vad gäller de enskilda frågorna finns även en del osanna påståenden från Karlgrens sida.

Beträffande näringslivsfrågor vill SAFE ha en näringslivssekreterare direkt underställd kommunstyrelsen istället för nuvarande NNAB. Vi tycker inte att kommunens näringslivspolitik ska skötas av ett aktiebolag där kommunens representanter är i minoritet.

SAFE säger - i likhet med många kommuner i landet - nej till Lidl. Vi vill istället slå vakt om befintlig handel i Nässjö centrum och i kommunens mindre tätorter.

Beträffande Jysk så har SAFE - tvärtemot vad Karlgren påstår - röstat ja till etableringen. Vi var dock kritiska till att återvinningsverksamheten i Nässjö kommun privatiserades i samband med att Jysk fick bygga på industrimark som redan användes av en annan företagare.

Karlgrens påstående att SAFE:s ledamöter skulle vara "inaktiva i nämnderna" är helt grundlöst och direkt oförskämt. Jag har under tidigare mandatperioder suttit i miljö- och byggnadsnämnden samtidigt som Karlgren och under denna tid agerade jag i många frågor som kom upp till behandling. Detta vet Karlgren mycket väl om.

Beträffande SAFE:s övriga nämndledamöters aktivitet så kan vem som helst gå till biblioteket och läsa i nämndprotokollen för att lätt konstatera att Karlgrens påståenden inte är sanna!

Vi menar att äldreomsorgen i Nässjö kommun får för lite resurser vilket har lett till att personalen har fått det allt stressigare och mindre tid för den enskilde vårdtagaren. Vi vill därför att kommunalskatten höjs för att kunna få en bättre äldreomsorg. Att kalla detta för att "bestraffa" kommuninvånarna vittnar bara alltför tydligt om vilken märklig syn på solidaritet och gemensamt ansvar som finns hos moderaterna!

SAFE vill höja skattesatsen i Nässjö kommun med 70 öre. Det skulle ge ca 25 miljoner till i den kommunala kassan. Vi har inte föreslagit någon skattehöjning utöver detta. För dessa 25 miljoner skulle personaltätheten inom äldre- och handikappomsorgen kunna ökas något, färdtjänsten skulle bli bättre och billigare, storleken på barngruppernas inom förskolan skulle kunna minskas. Vidare skulle kommunen kunna anställa ytterligare en miljöinspektör och ge något större anslag till gatuunderhållet.

Detta är en del av förslagen i SAFE:s senaste budgetförslag. På så sätt skulle man något motverka de stora nedskärningar som skett inom de kommunala verksamheterna de senaste tio åren. En skattehöjning är det enda medel som står till buds för oss kommunalpolitiker om man påtagligt vill få bukt med nedskärningspolitiken. Vi mörkar inte hur vi vill finansiera våra utgifter och få budgeten i balans. SAFE:s budgetförslag för år 2002 har ett överskott på 4,275 miljoner kronor.

Vi tror inte att det finns några gratis knep för att få en bättre äldreomsorg och skola. Tomt prat om "dynamiska effekter" och "ändrade styrsystem" har vi hört tillräckligt med från borgerliga politiker. Carl Bildts högerregering 1991-94 visade alltför tydligt vad moderat politik leder till!

Vårt förslag till skattehöjning innebär att den med 15 000:- i månadsinkomst betalar 100 kronor mer i kommunalskatt varje månad. Den med 30 000:-/mån. betalar 200 kronor mer. Detta är betydligt lägre summor än vad motsvarande inkomstgrupper fått den statliga skatten sänkt med de senaste 2-3 åren! Vår skattehöjning leder alltså knappast till ekonomisk ruin för kommunens invånare som Urban Persson verkar tro. Däremot leder det till att vi får en något bättre omsorg, skola, miljötillsyn och gatuunderhåll än vad vi annars skulle ha fått.

Skatten har de senaste åren höjts i flera av Nässjös omkringliggande kommuner. I Aneby var t.o.m. moderaterna för en skattehöjning - även om de sedan fick skäll av (m)-topparna på riksnivå för detta. I Jönköping har skatten höjts med 1:05 i två omgångar sedan 1998. I Vetlanda höjdes skatten med 25 öre i vintras. I Sävsjö och Vetlanda driver socialdemokraterna - som där är i opposition - krav på högre skatt. SAFE:s förslag om skattehöjning är alltså inget unikt för länet. Det är däremot en fråga som tydligt skiljer vänsterpolitik från högerpolitik - solidaritet från egoism!

Ingen kan ha undgått att se hur välfärdssamhället de senaste 10-15 åren har raserats på många områden. Klyftorna mellan fattig och rik har ökat dramatiskt. Löneskillnaderna har blivit större och fallskärmarna allt vidlyftigare. Arbetslösheten i landet är fortfarande hög.

Efter snart åtta år i EU vet vi hur det har gått. Nedskärningar och försämringar av välfärden har drabbat de flesta och fortfarande går bortåt en halv miljon arbetslösa i vårt land. De rika har blivit rikare och direktörernas fallskärmar och förmåner är vidlyftigare än någonsin. Detta medan de flesta har fått låga lönelyft, försämrde pensioner och drabbats av nedskärningar i välfärdssamhället. Klyftorna mellan fattig och rik har hela tiden ökat!