Alternativlistan/SAFE firar 30 år i fullmäktige

I höst är det 30 år sen ett antal personer från ”Socialdemokratiska Alternativlistan” valdes in i kommunfullmäktige i Nässjö. Den var inte något eget parti, utan en alternativ socialdemokratisk lista i kommunvalet. Den var en föregångare till dagens SAFE. Detta hände 1979, då Folkpartiet regerade Sverige och statsministern hette Ola Ullsten. Fälldins borgerliga trepartiregering hade spruckit året innan p.g.a. kärnkraftsfrågan.

Bakgrunden till Alternativlistans uppkomst var att Pelle Månsson och Bernt Hultberg hade petats ner från valbara platser från den ordinarie socialdemokratiska listan i Nässjö. Detta efter en del konflikter inom (S) om bl.a. hur partiet hade hanterat en del lokala industrinedläggningar och flytten av BB och akutsjukvård från Nässjö till Eksjö.

Detta ledde till att Månsson m.fl. gjorde en s.k. ”spränglista”, dvs. en alternativ lista som inte var officiellt godkänd av partiet. Man utnyttjade den fria nomineringsrätten. Den innebar att väljarna hade möjlighet att även rösta på kandidater som inte godkänts och registrerats av den lokala partiorganisationen.

Spränglistor var förr rätt så vanliga inom kommunpolitiken, men idag kan man inte göra på detta sätt längre. Den fria nomineringsrätten togs bort i samband med att personvalen infördes under 90-talet. Man kan nu bara välja mellan de kandidater som partiet officiellt har godkänt.

15 personer ställde upp på den Socialdemokratiska Alternativlistan. Många av dem var ungdomar från SSU-klubben Frihet, som hade en uttalad vänsterprofil. Syftet var främst att få Pelle Månsson återvald till fullmäktige.

Inför valet skickade man ut ett valmanifest. Det handlade bl.a. om kollektivtrafik, företagsnedläggningar, lasarettet i Nässjö, bollplaner och Musikens Hus. Man ville ha fler arbeten i kommunal regi, avskaffa landstingen, sa nej till yrkespolitiker, ville införa likalön, sa nej till kärnkraft och ja till nedrustning. Där fanns också en stark kritik av hur partidemokratin då fungerade inom (S).

Rikspolitiskt var kärnkraften den stora frågan 1979. Alternativlistans folk var kärnkraftsmotståndare och medlemmar i ”Socialdemokratiska Arbetsgruppen För en alternativ Energipolitik”, förkortat till SAFE. Det var en rätt löst sammanhållen riksorganisation för socialdemokratiska kärnkraftsmotståndare med ca 1000 direktanslutna medlemmar. Sekretariatet låg i Nässjö.

Valet gick mycket bättre för Alternativlistan än vad man väntat. Man fick nästan 2000 röster och hela 5 mandat. En plats fick man dock släppa till de kristna socialdemokraternas ”Broderskapslista”. Man hade varit tvungen att ”låna” ett registrerat namn från denna för att få Alternativlistan godkänd av valmyndigheten.

De fyra som valdes in för Alternativ (S) var Pelle Månsson, Anette Torensjö, Uno Kenstam och Eva Zaar. Bernt Hultberg och Margareta Wallin kom in som ersättare. Bernt blev ordinarie när Anette flyttade till Uppsala efter knappt ett år. Eva Zaar blev med sina 18 år Nässjös genom tiderna yngsta ”kommunalgubbe”. Hon satt i fullmäktige till 1985. Pelle Månsson, Uno Kenstam och Bernt Hultberg sitter som bekant fortfarande i Nässjös kommunfullmäktige.

Pelle Månsson fick behålla sin plats som ordförande i Kulturnämnden p.g.a. valresultatet. I fullmäktige lade Månsson, m.fl. några motioner om bl.a. Musikens Hus under hösten 1979. Annars tog den stundande folkomröstningen om kärnkraften det mesta av tiden för Alternativlistans folk månaderna efter valet.

De första åren hade man en förhållandevis låg profil i fullmäktige jämfört med vad som skulle komma senare på 80-talet. Man var fr.a. engagerad i miljöfrågorna. Ett förslag som man drev var källsortering av hushållsavfall; något som är standard idag men som var nytt och kontroversiellt kring 1980.

Partiernas inbördes storlek var annorlunda 1979 än nu. Socialdemokraterna hade 26 mandat, inklusive Alternativlistan. Centern var näst störst med hela 14 mandat (mot dagens 5). Moderaterna hade 8, Folkpartiet 6, Kristdemokraterna bara 2 (mot dagens 8) och Vänsterpartiet (då VPK) hade en plats i fullmäktige. Som synes var det en borgerlig majoritet med 30 mandat av 57.

Men vid denna tid var det inte majoritetsstyre i Nässjö kommun, utan s.k. samlingsstyre. Samtliga större partier hade kommunalrådsposter och ordförandeskap i nämnder och styrelser. Nässjö hade hela 5 kommunalråd – två socialdemokrater, en centerpartist, en moderat och en folkpartist. Månsson, Hultberg & co brukade säga att det var ”kommunalrådspartiet” som styrde Nässjö.

Socialdemokratiska Alternativlistan bytte 1985 namn till SAFE-listan efter en uppgörelse med (S) om en egen godkänd lokal lista. Men 1991 lämnande man det socialdemokratiska partiet och bildade det lokala partiet SAFE. Nu stod förkortningen för ”Solidaritet-Arbete-Fred-Ekologi”. I valet 2006 fick SAFE 11 platser i fullmäktige; det bästa resultatet någonsin.

Trettio år har gått sen bildandet av Alternativlistan. Flera av de forna SSU:arna har blivit pensionärer och SAFE regerar idag ihop med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Pelle Månsson är vice ordförande i fullmäktige. Uno Kenstam (som 1979 valdes in som 20-åring i fullmäktige) är kommunalråd och vice ordförande i kommunstyrelsen. Bernt Hultberg, snart 72, är väl dock fortfarande samma nagel i ögat hos kommunalråden (oavsett partifärg) som han var 1979.

Thomas Erixzon, SAFE-medlem, Nässjö.