Kortsiktiga budgetmål inom ifo-förvaltningen fördyrar på sikt!

 

Ett privat företags bedriver verksamhet för att ge aktieägarna en ekonomisk vinst. För en kommunal verksamhet gäller det omvända: Målet är en effektiv verksamhet och medlet för att kunna nå det målet är pengar. En slutsats blir: Eftersom verksamheten är målet, kan en kommuns prestation inte bara utvärderas i ett finansiellt perspektiv.

 

Kommunallagen föreskriver att ett mål för kommunal verksamhet är att uppnå god ekonomisk hushållning. Det betyder alltså både finansiella mål och verksamhetsmål. Båda behövs! I kommuner brukar det vara så, att politiker på nämndnivå håller verksamhetsmålen som de viktiga, medan de som ser övergripande på kommunal verksamhet gärna håller före de finansiella målen. Det senare har vi kunnat se i tidningsartiklar nu i veckan.

 

Vi i ifo-nämnden har dåliga erfarenheter av att ramar som ställs upp ensidigt utifrån finansiella mål (”omvandlingstryck”) kan bli direkt kontraproduktiva. Det förstärks av verksamhetens långsiktighet. De finansiella målen är kortsiktiga, och i en verksamhet, som är så lagstyrd som ifo:s, begränsar myndighetsutövningen möjligheterna att skära ner i personalen. Därutöver har Nässjös ifo-förvaltning också under ett par decennier bedrivit egen öppenvård i stället för att skicka folk till institutioner.

 

Kvar finns bara de förebyggande insatserna, de med långsiktig effekt, att pruta på. Det är i gengäld just de insatserna som gör att vi kan minska antalet insatser under kommande år. Att ta bort dessa förebyggande insatser ger ett hyggligare budgetutfall i år, men kommer att kosta mångfalt mer i framtiden, framför allt i mänskligt lidande, men också i form av fler barn och vuxna med stora behov som bara kan lösas genom placeringar på institution.

 

De kortsiktiga och rena finansiella besparingarna ger alltså fördyringar på sikt!

(Det är dock viktigt att säga, att trots snäva ramar har vi också gjort positiva verksamhetsförändringar inom ifo-verksamheten, t ex en förstärkning på Familjecentralen.)

 

Samtidigt vill jag inte dölja, att jag som del av majoritetsstyret i kommunen har ett medansvar i hur utformningen av budgetramarna sker. En anledning till det kan vara den fartblindhet man kan råka ut för som fritidspolitiker, men den tar förvisso inte bort hela det ansvar man ska känna. Det är inte lätt, men man får inte sluta försöka.

 

Wilhelm Brüggemann

ledamot (SAFE) i ifo-nämnden