Uppdatera den svenska modellen!

Den svenska arbetsmarknaden befinner sig i svår kris med en hög ungdomsarbetslöshet. Många ungdomar som har jobb tvingas också till korta anställningar, visstidsanställningar och en otrygg tillvaro på den svenska arbetsmarknaden. Det råder 29 % arbetslöshet bland ungdomar. Bland unga svenskar mellan 20 och 34 år som har ett jobb är var fjärde visstidsanställd enligt SCB:s siffror.

Ungdomarna är i genomsnitt närmare 30 år innan de har en fast förankring på arbetsmarknaden Till en del beror detta på att fler utbildar sig (och det är positivt), men ofta beror det på att också välutbildade ungdomar inte får fast förankring på arbetsmarknaden utan tvingas försörja sig år efter år på olika tillfälliga påhugg och osäkra anställningar. Det här gör förstås att man inte har möjlighet att skaffa sig ett eget boende. Det gör att man inte vågar skaffa familj och att man inte kan förankra sig i samhället. Det är ett oerhört slöseri med de samhälleliga resurser som vi gemensamt har satsat på ungdomarnas utbildning. Det är ett stort problem för individen, men också för samhället.  

Tillsvidareanställningar är och ska vara huvudregeln på svensk arbetsmarknad. Samtidigt är möjligheten till tidsbegränsade anställningar både en viktig bro in i arbetslivet för dem som står utanför arbetsmarknaden och en möjlighet för att akut kunna täcka företagens behov av flexibilitet i olika sammanhang. Men det finns risker för ett överutnyttjande: Den nuvarande situationen har medfört att EU-kommissionen anser att den svenska lagen som ger arbetsgivare möjligheter att undvika fasta anställningar strider mot EU-rätten. Krav har rests från kommissionen att Sverige ändrar sin lagstiftning så att den lever upp till EU-rättens krav. Detta har tidigare tillbakavisats av den svenska regeringen. Sverige hotas nu av stämning för missbruk av EU:s visstidsdirektiv.

Vad gör regeringen åt detta? Arbetsmarknadsministern förklarade i riksdagen att hon inte tänker göra någonting alls åt det överdrivna användandet av visstidsanställningar! EU-krav som missgynnar arbetstagare genomförs raskt, men om de är till fördel för de anställda så går det trögt.

Det här är helt i linje med den högerpolitik som förs också i övrigt. I den senaste budgeten var finansministern bara villig att satsa på en minskning av den totala arbetslösheten från 8,5 % till 8 %.

M försöker framstå som ”Det nya arbetarpartiet”, men lurar inte många. Tyvärr är kanske inte heller det ”gamla”, socialdemokraterna, något alternativ just nu, när de är inne i en process att likt en fågel Fenix resa sig ur askan efter valnederlaget.

Efter andra världskriget var Sverige inte på långa vägar så rikt som nation som idag. Ändå hade vi då råd att införa till exempel sjukförsäkring, folkpension och lagstadgad semester, om än inte på dagens nivåer. Det är några exempel på den politik, som blev berömd i stora delar av världen som ”Den Svenska Modellen”.

Vi är i en helt annorlunda historisk situation nu. Metoderna kan varieras, men en del av de grundläggande idéerna är fortfarande värda att reflektera över:

- En välfärdsstat för alla är präglad av solidaritet och innebär inte ett 2/3-samhälle. Detta kräver en stark offentlig sektor.

- En jämnare inkomstfördelning genom en progressiv inkomstbeskattning skapar en ökad efterfrågan samtidigt med ett mer rättvist fördelat välstånd.

- Arbete åt alla – eller åtminstone högst 4 % arbetslöshet (för att täcka in t ex de fall, där folk byter från ett jobb till ett annat).

- En god ekonomisk hushållning sker genom riktade insatser hellre än att hoppas på ”marknadens självläkande krafter”. Den tidens särskilda investeringsfonder för konjunkturutjämning fungerade sannolikt bättre mot inflation och arbetslöshet än dagens stora skattesänkningar för de allra rikaste.

Den minnesgode kan säkert fylla på denna lista.

Många av oss fyrtiotalister minns nog med glädje och stolthet vår uppväxt i folkhemmet Sverige. Den tidens lösningar fungerar kanske inte nu, men däremot många av de grundtankar som då gav politiken en välfärdsinriktning.

För trygghetens och utvecklingens skull: Uppdatera den svenska modellen!

Wilhelm Brüggemann, Nässjö