Nässjö år 2014

 

Jag flyger i min flygobil över Nässjö stad. Det vill säga gamla staden, för Nässjö är vid denna tiden skild i två delar. I mitten ligger gamla staden med simhallsmuséet, Hotell högland, citymuséet (cityhuset) och stortorget. Stadsparken ligger nära simhallsmuséet och är mycket populär, särskilt den nu 50 år gamla ”jättefontänen”.

 

Omkring gamla staden ligger det många parker. Utanför dessa parker ligger nya staden kallad New Nässjö. Från gamla staden går alwegtåg och tunnelbanor. Dessa är inte så mycket trafikerade nu för tiden, för flygobilarna har blivit allmänna.

 

Jag åker in i Uranis stora varuhusgarage och går in i varuhuset. Där sätter jag mig i en stol och säger till elektronhjärnan vart jag vill åka. Jag åker runt i varuhuset och plockar till mig de varor jag vill ha. Vid utgången betalar jag alla varorna. En robot säger vad det kostar, tar emot pengarna och ger tillbaka det som blir över. Jag går tillbaka till min flygobil och åker hemåt.

 

När jag är hemma möter min fru Lena mig vid dörren. ”Maten står på bordet”, säger hon. Jag går och sätter mig där. Maten består av potatis och jätteköttpiller. Till efterrätt får vi kubglass och jordgubbspiller. Sedan går jag till TV-fonen. Där tar jag in skolan, för jag vill se hur det går för min som Glenn där. Jag får sitta honom sitta i sin vita bänk. Han frågar just elektronhjärnan, som sitter i bänken, en sak. Den kan kopplas bort när läraren undervisar.

 

”Det går ju bra för Glenn i skolan”, säger jag. ”Javisst”, säger Lena, ”du skulle se vilken fin teckning han kom hem med på frukostrasten. Den föreställde den första månexpeditionen.

 

”Nej, nu tar jag mig en tupplur”, säger jag och åker med rulltrappgolvet till mitt rum. Jag sätter i väckarelektronen i mitt ena öra. Den väcker mig och talar om varför jag ska vakna. Det bästa med väckarelektronen är att ingen annan blir störd av den.

 

Rrrrriiing, du ska åka till rymdstationen genast”, säger väckarelektronen och jag vaknar tvärt. Under tiden har Glenn kommit hem på sin flyghjuling. Jag får se hans fina teckning och säger att den är bra. Sedan åker jag med rulltrappsgolvet till garaget. Jag åker upp i luften, ser alla New Nässjös hus, alwegtåg, idrottsplatser och fabriker under mig.

 

Jag flyger till raketstationen och är snart där. Jag kommer upp till professor Rymdson med rulltrappgolvet. Han säger att jag ska resa till Pluto och leta efter en värdefull metall. ”Det ska jag göra”, säger jag. Jag går ut till raketfärjan Titan. Titan kan rymma 2000 passagerare och har en fart av 100 000 km i timmen. Jag går in i raketen och sätter mig. Raketen startar och jag far bort från jorden.

 

Efter en stund är jag på väg tillbaka. ”På väg hem igen”, tänker jag. ”Det ska bli skönt att komma tillbaka till jorden igen”.

 

Så äntligen ser jag Nässjö som en liten prick. Då tycker jag att Nässjö är den bästa staden i universum.

 

 

Skrivet av Thomas Erixzon

Klass 6F Åkersskolan