Verkligheten besegrade ja-sidan!

 

Efter att svenska folket med stor majoritet röstat nej till att införa euron som valuta i Sverige, så har kronan stärkts och boräntorna har sjunkit. Detta är tvärtemot vad ja-sidans kampanjmakare påstod. För första gången på tre år har en euro tidvis kostat mindre än nio kronor.

Detta återspeglar den ekonomiska verkligheten mellan Sverige och euro-länderna. Sedan euron infördes som valuta den 1 jan. 1999 har Sverige haft en bättre tillväxt och en lägre arbetslöshet än euro-länderna gemensamt har haft.  

Detta blev en avgörande faktor för folkomröstningens resultat. Ja-sidan talade ofta om att ett införande av euron skulle ge ekonomisk tillväxt, ökade inkomster, lägre arbetslöshet m.m. Vem minns inte Göran Perssons prat om 100-150 000  nya jobb, konsumentministerns påstående att en barnfamilj kunde tjäna 30 000 om året, för att ta några exempel.

Dessa påståenden föll snabbt platt till marken för den krassa verkligheten; tillväxten var lägre i EMU-länderna och arbetslösheten var högre. Tysklands ekonomi var i kris, likaså Frankrikes. Nedskärningar i välfärdssystemen var på gång i båda länderna.

Detta visade mer än väl att EMU är ett bräckligt projekt. Hade det varit annorlunda hade ja-sidan haft ett övertag grundat på verkliga fakta och kanske vunnit folkomröstningen.

Nu blev det inte så – nej-sidan hade verkligen på sin sida. Detta gjorde att många ekonomer och företagare kom att aktivt delta för att få ett nej i folkomröstningen om euron. Deras medverkan i folkomröstningskampanjen var viktig.

Det räckte alltså inte att som Svenskt Näringsliv spendera 500 miljoner kronor (enligt TV:s Aktuellt) på ja-kampanjen. Flotta broschyrer, påkostade tidningar i massupplaga, mängder av anställda kampanjarbetare, artistframträdanden, dyra helsidesannonser i fyrfärg –allt var förgäves!

Verkligheten är en motståndare som inte låter sig besegras!

 

 

Thomas Erixzon, Nässjö